När du föddes startade Det Stora Överlämnandet. Dina biologiska föräldrar var till 100% ansvariga för din hälsa – för ditt DNA, dina gener, din cellstruktur – till sekunden efter du föddes. Från den stunden började du att dela bördan med dem: du började andas, äta och göra dig av med slaggprodukter på egen hand.
Först långsamt, och sen mycket snabbare, började du ta större ansvar för din egen omvårdnad. Du åt på eget bevåg, klädde dig samt började trösta dig själv. Dina föräldrars ansvar för din hälsa föll från ca. 90% till 50% – till vad den är idag. Förmodligen och förhoppningsvis nära 0%.
Vem ansvarar för mellanskillnaden? Vem är ansvarig för din hälsa NU? Din läkare? Din partner? Anser du att dina föräldrar fortfarande har ett stort ansvar?
Gör en enkel övning. Först, skriv en lista av de människor som delar ansvaret för din hälsa. Börja med:
Ditt namn
Din husläkares namn (om du ens vet vad hen heter)
Din tandläkares namn
Dina föräldrar (de gav ju trots allt dig dina gener)
Fördela nu ansvaret. Hur stor del av ditt nuvarande hälsotillstånd ska kontrolleras av din läkare? Om du ligger i en respirator och sondmatas ansvarar läkaren för i princip 100% av din hälsa. Om du vilar upp dig i hemmet efter en operation så kanske din partner ansvarar för 80%, läkaren 10% etc.
Hur stor del har dina föräldrar i din hälsa? Generna är “deras” fel, men sedan du lärde dig att klä, föda och torka dig är din hälsa faktiskt inte deras ansvar.
Din tandläkare? Kan hen vara ansvarig för ca. 1% av din hälsa?
Din tränare och/eller kostrådgivare? Hur stort ansvar ska vila på deras axlar? Efter att ha tränat folk i över halva mitt liv accepterar jag gladeligen en del av ansvaret för dem som jag coachar. De lägger ju trots allt sin styrka, rörlighet och kondition i mina händer. Ibland gör de knappt någonting såvida jag inte säger till dem.
Hur är det för dig? Anser du att 50% av ansvaret ligger hos din coach? 30%? 70%?
Vem förutom ovan nämnda, delar ansvaret?
Oavsett hur du delar upp det, oavsett hur stort ansvar du ger andra, är du FORTFARANDE den som har störst ansvar för din hälsa!
Visst, du kan lita på läkekonsten. Du kan skylla på dina föräldrar eller till och med deras föräldrar, läskiga virus eller vad du vill. Intala dig själv att det inte är ditt fel. Var så god.
Det spelar inte så mycket roll, det är egentligen bara en fråga som är relevant: vad tänker du göra åt det?
Hur stort ansvar är du villig att axla?
Att axla ansvar betyder i praktiken att säga “Ja, och…?” varenda gång du stöter på en motgång. Det betyder att omfamna rädslan när du ska börja på ett nytt gym. “Ja, jag är rädd. Och…?” Det betyder att sluta äta socker fast det är jobbigt. “Ja, det kommer bli jobbigt. Och…?”. Det betyder att acceptera dina svagheter, inbillade som faktiska. “Ja, jag är i alldeles för dålig form för att springa så fort. Jag kanske är personen som kommer in sist efter uppvärmningen. Och…?”
Men att axla ansvaret för din hälsa betyder faktiskt att NÅGON kommer göra det. Oavsett hur många namn du skrev ner, så kommer INGEN att acceptera så stor del av ansvaret som du tilldelade dem. Fråga din läkare nästa gång “Är du villig att acceptera 10% av ansvaret för min hälsa?” Fråga din partner “Är du villig att acceptera 50% av skulden till att jag inte kommer kunna leka med barnbarnen när jag är 80 år gammal?”
Ingen kommer att göra dig hälsosammare, det är upp till dig. Du kanske startar från absoluta botten nu “Ja, och…?”, du kanske avskyr tanken på träning och grönsaker (….och?”) och du är kanske frestad att skylla på dina föräldrar, läkaren, tandläkaren, din arbetsgivare, dina slöa kompisar, dina barn…din nuvarande hälsa kanske faktiskt inte är ditt fel.
Det Är dock ditt ansvar. Till 100%.
//Per
