Det är lätt att falla in i ett mönster av sökande av yttre bekräftelse. Man vill gärna att någon annan ska tycka att det man gör är bra. Det är mänskligt att vilja tillhöra och en del av det tillhörandet är ju att känna sig accepterad av andra.
Det är när man tror att acceptansen är beroende av ens prestationer som det kan bli jobbigt. I alltför många sammanhang i livet blir prestation det som avgör ens värde. I alla fall är det vad man själv TROR.
- På arbetsplatsen ska man leverera för att vara en bra team player.
- I idrottslaget ska man leverera för att få spela i laget.
- Som partner ska man leverera för att någon annan ska älska en.
- På gymet ska man se ut på ett visst sätt för att känna att man passar in.
Man låter andra människor sätta etiketter på en.
- ”ambitiös och kunnig” som kollega, ”en riktig arbetsmyra”
- ”hon har talang och teknik, en riktigt vass spelare”
- ”hon tar så väl hand om oss i familjen, tjänar bra och sen är hon ju attraktiv också”
- ”Jag är så otränad, folk kommer att tycka att jag är ivägen”
I värsta fall kan sökandet efter yttre bekräftelse, eller tron att man måste prestera för att accepteras, leda till att man känner sig misslyckad och frustrerad. Någon annan tillåts skriva dina rubriker, någon annan tillåts sätta etiketter på dig. Acceptansen och tillhörandet upplevs som villkorad. Kanske är det okej att acceptansen kan vara ”villkorad” men då behöver den villkoras enligt andra standards.
Personligen har jag ofta känt mig mer besviken på människor i min omgivning som har HÖG potential och talang men som inte bryr sig om att kämpa eller att göra sitt bästa för laget eller gruppen. Individer med lägre potential/talang men hög arbetsmoral eller lagkänsla verkar dock alltid förtjäna sin omgivnings respekt. Det kanske finns en anledning att sk ”slitvargar” ofta blir populära i våra landslag? De visar upp karaktär och en känsla för gruppen.
Jag förstår givetvis att man måste utföra vissa arbetsuppgifter på en arbetsplats och jag förstår att man måste göra sitt bästa i ett idrottslag, jag var själv väldigt tävlingsinriktad som idrottare, men ditt människovärde avgörs inte av detta. Vilka värden är det som EGENTLIGEN är viktiga för dig. Oavsett vilka dina prestationer du lyckas med, hur vill du att andra människor ska uppleva dig? Hur vill du behandla andra? Vilka rubriker vill du kunna skriva om dig själv?
- Vilka standards vill du sätta upp för dig själv?
- Vilka villkor vill du sätta för att kunna känna dig nöjd och stolt?
- Var i ditt liv kan du hitta fler platser där du accepteras som du är och där din omgivning ger dig support?
Vilka rubriker vill du kunna skriva om dig själv?
