Det finns en tendens hos individer som tränar, precis som i andra sammanhang där man försöker lära någon nya saker, att ha bråttom och att vilja göra ”det avancerade” innan man lärt sig grunderna. Uttrycket: ”lära sig krypa innan man lär sig gå” passar väl in på detta fenomen.
Det kallas för ”The Novice´s Curse”, fritt översatt ”nybörjarens förbannelse” och yttrar sig bland annat i överdriven försköning och kreativitet, slarv med grunderna och i slutändan en oförmåga att excellerera och försenat bemästrande av en färdighet
Detta fenomen är EN av anledningarna till att våra introduktionsprocesser är individuella. Vi vill ge var och en bästa möjliga introduktion till vår träning. Vi vill skapa en stark relation och förtroende för vår coaching och vi vill ge den som tränar här rätt inställning till sin egen utveckling. Vi sysslar med träning och livsstilscoaching för att vi vill påverka resten av livet, inte bara för att någon snabbt ska lära sig coola övningar och riskera skador.
För den som redan tränar här blir det över tid tydligt att de som tar in coaching, de som lägger tid på grunderna, de som inte stressar fram övningar och träningspass de inte är redo för, de får en bättre och mer hållbar utveckling över tid, det är så enkelt…
Den som har en tendens att lida av nybörjarens förbannelse får också fler avbrott i sin träning. Det kan vara på grund av skador men det är oftare på grund av att deras mindset skapar en otålighet och frustration. De söker hela tiden efter något ”bättre program” eller ett ”coolare upplägg” utan att egentligen veta vad de behöver eller vad de vill. Grejen med nya program eller coolare upplägg är att man på KORT SIKT absolut kan få en skjuts i sin träning men på lång sikt stannar det återigen upp för man har fortfarande inte tagit tag i grunderna utifrån SIN NIVÅ och SINA behov.
Några exempel i vårt gym är när man vill lära sig muscle ups eller kippade pull ups innan man kan hålla en bra hollow hold i riggen. Eller när man kör tyngdlyftning på alldeles för tunga vikter innan man skaffat sig rörlighet och bålstyrka som kan hantera denna belastning. Här kan och behöver vi som coacher göra ett ännu tydligare jobb med att förklara och förtydliga vikten av att vara grundlig. Medlemmar kan göra jobbet bättre genom att lyssna på coachen när hen vill ha bättre djup i knäböjen eller vill att nån ska minska belastningen i ett lyft för att den personen saknar rörlighet i bröstryggen till exempel.
Du då?
Spänner det och svider lite när du gör en air squat? Har du svårt att göra en step up på låda utan att vingla? Nyper det i axeln när du lyfter nånting över huvudet? olika slags smärtor som uppstår på löprundan? Problem efter padelspelandet? Då kanske det är tecken på att du ska lägga mer tid med en coach som kan hjälpa dig med grundläggande rörlighet och stabilitet. Den tiden och den investeringen kanske är precis vad som behövs för att släppa loss mer potential längre fram?
Du hittar nybörjarens förbannelse även i andra sammanhang. Jag själv är ofta i kontakt med entreprenörer, företagare som skippar att lära sig det grundläggande kring ekonomi, kring kommunikation och kring ledarskap och därmed fortsätter kämpa med samma problem år ut och år in.
Jag tror inte på myten om 10000 timmar, det är inte vad jag säger. Som tidigare lärare och rektor förespråkar jag faktiskt ett holistiskt perspektiv på lärande i motsats till ett analytiskt. Vi ska inte helt UNDVIKA svårare övningar och man MÅSTE inte stå med kvastskaft i 365 dagar innan man får röra en skivstång. Såna teorier är lite löjliga enligt mig. Jag har själv haft alldeles för bråttom med övningar i min träning…MEN, du och jag, vi allihop, måste komma förbi nybörjarens förbannelse och lägga MER tid på grunderna. Seriösa idrottare är noggranna. Seriösa företagare är noggranna. De glänser med jämna mellanrum på sätt som får oss att tro att de ALLTID glänser och är kreativa, men det vi inte ser är alla timmar de lägger ner på grunder, grunder, grunder
//Per
